Folk i det här landet älskar verkligen sitt Starbucks. Det spelar ingen roll var i stan man befinner sig (eller i landet för den delen), gå in på en Starbucks och plötsligt står du i kö. I USA sysslar man inte med kö. Det är en företeelese för nordeuropeer. Därför är det här med Starbucks ganska fascinerande. På McDonkan kan ingen tänka sig att vänta längre än 1 minuter på sin mat, på Domino's Pizza på sin höjd 2, 07 min. Oavsett vilken matkedja det handlar om så ska det gå fort, fort, fort. Därför är det för mig ett mysterium hur amerikanerna kan acceptera att stå i kö i 20 minuter på morgonen för att få sin tall/grande mocca tjocca latte. Det är ju inte så att det inte finns andra kaffeställen. Oftast är de tomma om det finns en Starbucks i närheten. Och deras kaffe är inte så speciellt. Jag har prövat och jämfört. Snacka om varumärkesindoktinering.
I en bättre värld kanske det hade kunnat vara den etiska hållningen som lockar. Starbucks sägs ju ha varit tidiga med att värna om miljön och erbjuder sojamjölk till sitt fair trade-kaffe. Yeah, right! Gå in på en Starbucks och det tar typ en sekund att upptäcka att miljötänket åker rakt ner i Sverker Olofssons soptunna. Muffins serveras i en papperspåse, kaffet i pappersmugg med plastlock och såntdär pappersskydd för att man inte ska bränna sig. Plus att alla smaksättare som t ex socker kommer inpackade. De sliskiga kaffedrinkarna serveras i stora plastmuggar med lock och sugrör. Detta oavsett om du ska äta där eller ta med. Hur många förpackningar det går åt dagligen och var de tar vägen efter användning vill jag inte ens tänka på.
Detta leder mig in på nästa mycket underliga amerikanska fenomen. Påsen. Igår var jag och handlade mat på den mest fantastiska mataffär jag någonsin besökt, Fairway. Jag har iofs varit på ett liknande ställe i San Francisco men Fairway var något alldelens speciellt. De har typ allt man kan tänka sig i matform, nästan alla produkter är ekologiska och smakar fantastiskt. Dessutom är det mycket billigare än Whole Foods Markets som är en lyxmatkedja för folk med stålar. Jag handlade mat som i praktiken skulle ha fyllt 1, 5 påse. Jag gick därifrån med 10 påsar! Eftersom att man inte får packa själv så har man liksom ingen kontroll över själva pås-proceduren. För det första så dubblar de påsarna eftersom att de från början är så tunna att de inte skulle hålla för ett mjölkpaket. Sen packar de alla varor för sig så att grönsakerna är i en påse, osten i en påse, tvättmedlet i en påse osv. Till saken hör att detta verkar vara ett allmänt fenomen. Allt ska packas i typ 100 påsar. Om man lite snällt säger att man inte behöver en påse så tittar de på en med blicken: WHY? ARE YOU A COMMUNIST?
Eftersom att jag lider av mattekomplex så törs jag mig inte på någon beräkning av hur många påsar som är i omlopp i USA dagligen. USA har ca 240 miljoner invånare, 200 miljoner kanske handlar 2 ggr per dag vilket kan betyda 5-10 påsar per person. Med tanke på att man inte får dricka sprit på allmän plats och de som väljer att göra det måste täcka flaskan med, tada, en påse, så går det ju åt några miljoner påsar bara på det. Det blir typ trillioner påsar som är i omlopp, PER DAG! Jag har fått nog av påsar. Tygpåse is the new black.
När jag ändå är igång. Vad är grejen med att alla AC's måste vara uppskruvade till max överallt. Min kroppstemperatur blir helt schitzo. Isvak. Bastu. Isvak. Bastu. Isvak. Hurra för receptfria förkylningsmediciner som kan bota min onda hals på en timme. Got to go!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar