Artisteri på hög nivå

Kolla vad konstnärlig jag är.

Missat mål och reviderad resultatlista

Igår var jag på match. Skånskt derby. 20 minuter in i andra halvlek så står jag och flinar åt måltavlan som visar 1-2 till Bois. På Söderstadion skulle man aldrig skriva fel på måltavlan tänker jag. Sen blir jag upplyst om att det inte är gubben-som-ändrar-måltavlan som är galen, det är jag. Jag har tydligen missat ett mål. Hur gick detta till? Jag var inte packad, inte speciellt trött. Tidigare hade några spelare i Bois sprungit fram till Helsingborgs klack för att ge dem fingret. Kanske var det tanken på vad som hade hänt om samma sak hade hänt på ett Stockholms-derby som gjorde att jag tappade fokus. Sorry folks, ibland pallar jag bara inte med hur primitiv fotbollsvärlden kan vara.

I veckan fick jag följande telefonsamtal från T:
T: -Hej det är T. Jag ville bara gratta till 108 platsen i Stockholm Marathon.
Jag: -Jaha, haha men jag blev inte 108:a. Jag kom på 114 plats.
T: -Nej, det stämmer inte. Du kom på 108 plats.
Jag: Meh, hallå. JAG KOM PÅ 114 PLATS. Tror du inte att jag har koll på mitt eget resultat?
T: Jo, men alltså...jag är ganska säker...
Jag: Jaja okej. Kul, jag kom på första plats, hur är det annars då?

Eftersom att min kompis var så enträgen var jag tvungen att kolla resultatlistan igen. Han hade rätt. Det tar visst några dagar innan de slutliga resultaten kommer in. Jag hade kunnat gå ett helt liv och trott att jag kom på 114 plats i Stockholm Marathon 2007. Det gjorde jag inte, jag kom på 108 plats. Skillnaden är för mig väsentlig. Nästa år ska jag ner under 100.

Tidens gud heter fasa

Flytande rädsla. Zygmunt Bauman verkar skriva om det jag har funderat på under en lång tid. Måste köpa boken nu. Läs recensionen här:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1353&a=665319

Yogan och jag

Det onda knäet gör att jag måste vila från träningen. Oh my god, jag står inte ut. Eftersom att stretching anses bra för löparknä så borde yoga vara the shit för min återhämtning. Rotade fram en gammal yoga-dvd som jag inhandlat under en period av boxningsträning då jag kände mig smidig som ett kylskåp. I en timme och tio minuter stod jag framför tv:n och gjorde övningar efter en kvinna med Madonnakropp. Nu fattar jag varför jag inte använt bandet mer. Don't get me wrong, det är tufft att kunna slå knut på sig själv, men herre-gud-så-tråkigt det är. En inbiten yogi skulle förmodligen säga att jag har svårt att hitta mentalt lugn. Att jag behöver yoga, några vetegrässhots och lite bovetegröt för att tagga ner. Besök mig efter ett löppass så ska du få se på mental nedtaggning.

O Tony, Where Art Thou?

Jag lider av Sopranos-ångest. När snacket om sista säsongen drog igång over there så har jag fått stålsätta mig för att inte surfa in på diverse bloggar som avslöjar slutet. Hillary Clinton försöker vinna röster genom att göra travesti på sista avsnittet. Undra hur många röster James Gandolfini skulle få om han skulle kandidera? Jag törs inte ens tänka på det.

Löparknä

För två veckor sedan sprang jag Stockholm Marathon. Nu verkar det som att jag har fått en skada som kallas löparknä. Det betyder i praktiken att man får ont på yttersidan av knäet på grund av felbelastning eller förslitning. Skadan drabbar nästan bara löpare. Namnet på skadan är fin. Löparknä. Fotbollsfot någon?

Bättre sent än aldrig

Jag har en kompis som tycker att jag är sen på att upptäcka låtar. Som om det vore det enda. Har nu 300 år för sent kommit på att jag ska börja blogga. Jag kommer från och med idag att skriva om vardag, sport, Amerika, Stockholm, skolan och allt annat som tar upp min tid. På måndag åker jag till New York igen och tar hand om några plantor och en katt i Washington Hights.