Goodbye New York

Det har varit daligt med uppdaterande sista veckan. Rapport kommer, aven om den kanske inte skrivs pa plats. Ikvall aker vi hem. Det ar med vemod i hjartat. Goodbye New York, vi ses snart igen.

It's raining cats and dogs

Ojojoj vad det regnar idag. Något som jag inte fattar med regnet här i NY är var det tar vägen. Det kan regna hur mycket som helst men när det väl slutar så är det torrt på gatorna inom typ två minuter. Mycket mystiskt...

Helgen har varit härlig. Den försvann fort. I fredags var vi i Central Park på gratis konsert med Neko Case. Mycket bra. Det var mäktigt att stå där och lyssna på county-singer-songwriter musik under en stjärnklar New York himmel.

Lördagen spenderade vi på Coney Island. Vi skulle dit för att SE min kanske snyggaste artist M.I.A på The Siren Music Festival. Det fick vi inte. Eller vi fick, men det gick inte. Det var ungefär 10.000 weedrökande ungdomar som skymde sikten. Jag såg toppen av hennes huvud vilket kändes mycket otillfredställande eftersom att jag hade hoppats på att få se hennes kläder snarare än att lyssna på henne. Tack vare Ms fantastiska kamerazoom fick jag i alla fall se henne på bild efter konserten. Tur att det finns världens bästa korv och en massa andra roliga saker att glädjas över på Coney Island.

Igår var vi i Williamsburg och spionerade på de ortodoxa judarna. Det kändes mycket primitivt men också sjukt spännande. Primitivt på det sättet att man känner sig som en idiot för att man åker dit för att titta på dem och spännande för att det är en grupp och värld som man aldrig, aldrig kommer att få tillträde till. Williamsburg är idag ett tillhåll för hipsters, konstnärer och musiker men om man förflyttar sig till den västra sidan av Broadway så kommer man till de område i Brooklyn där de ortodoxa judarna bor. Det var verkligen som att stiga in i en annan värld. Detta blev extra påtagligt när allt var stängt på grund av sabbat. Nästan alla skyltar var på hebreiska, män och pojkar promenerade omrking i sina kippor, långa svarta rockar och sidlockar. Kvinnorna hade långa kjolar, blusar och turbanliknanade huvudbonader. De få affärer som var öppna fick vi inte tillträde till eftersom att de hade klädkod och man inte får komma in om man bär t ex. ärmlöst. På något sätt kändes det som att tiden hade stått still. Jag kan nog inte beskriva det på något annat sätt. I vilket fall var det en upplevelse att få se det här området även om det var tydligt att det var vi, som för en gång skull, utgjorde de andra i gatubilden.

Efter Williamsburg åkte vi in till stan för att gå på comedy show och Upright Citizen Brigade. Det är en improvisationsshow där komikerna får ett ord av publiken som de sedan ska improvisera ett uppträdande kring. Det gör att ingen föreställning är den andra lik. Den första akten på vår show byggde på ordet Zombie och andra akten kring Ebola. Komikerna var grymt imponerande och väldigt roliga i vissa stunder. I like.

Ikväll fortsätter New York romantiken förmodligen med Woody Allens "Manhattan" på Film Forum. Det gäller att passa på för nu börjar tyvärr nedräkningen.

Ha det så länge!

Hell's kitchen

Jag försöker att diciplinera mig när det gäller att sluta arbeta i tid. Detta betyder i praktiken att jag har förbjudit mig själv att vara på skolan längre än till fyra. Det är ju ändå sommar och detta är New York. Det känns som att jag upplever den sista sommaren i frihet. Det vill säga som student med möjlighet att styra över sin egen tid. Sista chansen att leva det fria men ändå lite ångestfyllda livet. Om ca. 3 veckor blir jag knegare. Missförstå mig rätt, jag ser fram emot detta, men jag tror ändå att det blir ett annat typ av liv. Kanske friare på ett sätt men ofriare på ett annat. I vilket fall så är jag otroligt glad över att få spendera min sista sommar som student här i New York. Det är bara ni där hemma och ett friskt knä som saknas.

I alla fall, igår hamnade vi på en mycket konfortabel bar i Hell's Kitchen. Vi drack Bud, lyssnade på gubbrock och kollade på Yankees match. Hell's Kitchen är ett trevligt område på Manhattan som har blivit uppgraderat de senaste åren. Hyrorna har skjutit i höjden och området har befolkats av the rich and the beautiful. Tydligen så är det många boende som vill att namnet Hell's Kitchen ska tas bort och ersättas med Clinton. De tycker att området inte lever upp till namnet längre, att det låter fult och är missanpassat. Och jag säger bara: WHAT?? Är ni helt galna? Finns det något koolare namn på ett område i en stad än Hell's Kitchen? Personligen skulle jag inte välja att bosätta mig just där i NYC men jag skulle kunna tänka mig bara för att få säga till folk att jag bor i Hell's Kitchen. Var bor du? Jag bor i Helvetets kök. Jag hoppas att de aldrig lyckas genomföra namnbytet. I så fall kommer jag tillbaka och protesterar. För min skull och för Chevys.

Ikväll ska jag bejaka kulturtanten inom mig och gå på MOMA. De har kvällsöppet till nio.

Ok. Gotta go. Give 'em Hell, osv, osv.

The United States of Air Conditioners

Idag har jag varit tvungen att ta paus, två gånger, för att gå ut och VÄRMA mig. Nu är det dax igen. Återkommer imorgon om jag inte har frusit ihjäl tills dess.

Färgglatt på betongen.

Amerikansk glassbil.

Grattis på födelsedagen snart Andy!

Jämför underarmen med storleken på denna MEDIUM läsk. Även högen med naccos är spännande. Det gula är flytande cheddarost. Mmm...eller?

Måndag morgon

Jaha. Då var det måndag igen och jag är tillbaka i arkiven.

Var ska man börja. Jo, i torsdags var vi och såg Michael Moores nya film Sicko. För er som inte har följt amerikanska medier under sommaren så är filmen en succé här i USA (konservativa högern ej inräknad). Den handlar om det helt SJUKA amerikanska sjukförsäkringssystemet. En mycket sevärd film även om man hade kunnat vara utan den lite väl rosaskimrande bilden av Frankrike. I Frankrike jobbar man 35 timmar i veckan, får gratis vård och nanny av staten, sitter i ring och äter baguette hela dagarna. France, Je t'aime. Let's all immigrate. Ungefär så. Vad Moore tycker om den nya presidenten Nicolas Sarkozy framgår inte.

I vilket fall så gav filmen mig en instinktiv känsla av att vilja ropa till alla applåderande amerikaner i salongen: Woho, I've got social healthcare! Jag är en av de lyckliga! För oavsett vad man tycker om den svenska vården så inser i alla fall jag att jag ALDRIG skulle vilja byta med det system som råder här i staterna. ALDRIG.

Lördagen spenderade vi i Brooklyn. Vi började med att gå till Brooklyn Public Library och se en utställning där inhemska Brooklynbor hade fått ta bilder och skriva om sitt borough. Det var en fin utställning och jag blev nästan lite rörd. Kärleken till Brooklyn var stor och ovillkorlig bland invånarna. Efter utställningen köpte vi bagels och promenerade omkring i Park Slope. Jag spanade efter Paul Auster. Jag fick inte se honom men får väl nöja mig med att jag sett 20 tonårstjejer anfalla den rödhåriga killen i Harry Potter filmerna.

Igår var vi på Museum of the City of New York som jag verkligen kan rekommendera om man vill lära sig lite om New Yorks historia. För närvarande pågick en utsällning om baseball: "The glory days: New York baseball 1947-1957". En bisarr sak som jag inte visste om sedan tidigare var att både The Brooklyn Dodgers och The New York Giants var klubbar som, hör på detta, flyttade till Kalifornien. Brooklyn och New York raderades från klubbnamnen och blev klubbar med hemvist i L.A och San Fran. Folk var i upplösningstillstånd, vilket är förståeligt. Tänk om IFK Norrköping skulle flytta till Malmö. Eller Hammarby till Göteborg. Oh my god, the drama!!

Igår var även Ns födelsedag så jag bjöd honom på middag på Malaysiern. Mycket mättande. Sedan hamnade vi på ett 13-års jubileum av ett Open Mic ställe där massa stammisar, freaks and geeks uppträdde. Det kändes som att vi kraschade någons fest eftersom att det var så många interna referenser till människor som uppträtt genom åren men det var kul ändå.

I eftermiddag måste jag bege mig till parken för gång i snabb takt. Mycket töntigt och tråkigt men mitt knä tillåter inget annat just nu.

Nu, klippa ut, klistra in och repriser av Filosofiska rummet på P1. Tacka gud för podradio.

Howdy folks, see you in court!

Deras barndoms sommar och det ljumma regnet

Var badar man om man är asfaltsbarn i New York? På mammas gata. Kommer ni ihåg Spike Lees film Do the right thing? Det är en fantastisk historia som utspelar sig i ett överhettat Brooklyn där uppskruvade brunnar blir en svalkande tillflykt i asfaltdjungeln. Igår utspelades samma scen på W159 St. i Washington Hights . Gatan var full av sprutande vattenbrunnar och överlyckliga ungar som sprang fram och tillbaka genom vattenstrålarna. Det är en bild som kommer att etsa sig fast på min näthinna under en lång tid framöver.

Igår kväll kom regnet. Precis när jag var på en löparbana i Riverbank State Park. Det var ett regn som man inte får uppleva hemma så ofta. Ni vet, då luften står stilla, himlen blir kolsvart och öppnar sig. Ner kommer ljumma regndroppar stora som golfbollar. På två minuter är gatorna fulla av vatten. Jag tog först skydd, men tänkte att N skulle bli orolig om jag var borta för länge, så jag vadade hem i sommarregnet. Det var näst intill en magisk väderupplevelse.

Flip Flops och Hoops

Igår var en perfekt New York kväll. Jag kom hem från skolan, lämnade väskan och så begav vi oss ner till Greenwich Village. Där kollade vi på streetbasket, åt sushi (spicy tuna roles rules!) och drack två Brooklyn Lager på The Olive Tree Café. Kom hem vid elva och somnade som en stock.

Det enda som möjligtvis drar ner poängen på mitt hjärtas stad just nu är värmen. Balls räcker inte för att beskriva hur varmt det är! Man är konstant kladdig och folk skulle kunna använda varandras pannor som make-up speglar för att de blänker av svett. Därför blir man extra imponerad av de basketmatcher som pågår överallt i stan. Hur orkar dom? Ibland kan de spela i flera timmar. Till alla som är det minsta sportintresserade och ska åka till New York så rekommenderar jag att söka upp närmaste streetcourt för att uppleva gratis basket, ofta på mycket hög nivå.

Så ett varningens ord. Det råder någon typ av Flip Flop mani i NYC. ALLA, ALLA går i olika typer av flip flops. Som vi vet så brukar ju trender i New York sprida sig ganska snabbt, så det är väl bara en tidsfråga innan flip flops syns på en gata nära dig. Själv får jag ångest av flip flops. Dels för att de gör så förbannat ont mellan tårna när man ska gå in dem, dels för att de är fula. Som en stringtrosa på foten. Inget för mig i alla fall. Mina konstiga löparfötter passar inte i stringtrosa.

Mix this up and run for your life

Om man mixar dessa artister så får man Adrenalin Rush 3.0. I alla fall om man råkar ha dem i lurarna när man tränar i New York City. Dizzee Rascal - Maths & English, Jay-Z - Kingdom Come och The White Stripes - Icky Thump.

Känn din populärkultur

Egentligen borde jag göra ett helt NYC-quiz baserat på bilder men jag har ett jobb att sköta så det blir inget av den saken just nu. (Jag vet, man kanske inte tror att jag jobbar med tanke på hur ofta jag uppdaterar denna blogg). I alla fall så tog jag den här bilden på lunchen. Stället ligger precis brevid skolan och känns igen från vilken tv-serie? Svara rätt och vinn ett....pris! Svara fel och du borde gå en kurs i modern tv-historia.

Little Italy på en fredagkväll.

Många frestelser finns det.

Heja Amerika. Märk flaggan och handduken. Passade på att ta kortet när farbrorn var och badade.

Min bästa restaurang.

Nytvättade dollar på tork. Direkt från min ficka.

Detsamma skulle man kunna säga om mig och det jag sysslar med på Columbia biblioteket.

Hej på dej och balls

Det går segt att ladda bilder idag. Har ingen aning varför men det tar i alla fall för lång tid. Ni får hålla tillgodo med gårdagens bilder från Rockaway Beach så länge.

Idag har jag gjort två upptäkter. Som löpare i New York så hälsar man på andra löpare. Det händer inte så ofta hemma i Sverige. Jag tänker mig att det har med både ensamhet och gemenskap att göra. Mitt i all anonymitet så kanske behovet av att visa tillhörighet blir speciellt stort. Vi har något gemensamt du och jag. God morgon, god dag och god kväll till dig kära löparkamrat.

Så hörde jag ett nytt uttryck på tunnelbanan. Två killar i 20-års åldern samtalar:

-It is hotter than balls in here.
-Nothing is hotter than balls.

Okej. Inget kan bli hetare än balls. Det måste jag berätta för mina elever i augusti.

En lifeguard i skoteroverall i +30 C

Rockaway Beach i Queens.

Poll: 73 Percent Of Americans Unable To Believe This Shit

PRINCETON, NJ-According to the latest Gallup Poll, conducted Monday and Tuesday of this week, nearly three out of four Americans can no longer believe this shit.

The Hights

Lök till folket

Jag ääääälskar att The Onion distribueras gratis i New York! Klart att alla medbogare ska ha tillgång till fri nyhetssatir varje vecka. Den roligaste nyheten denna vecka är att James Gandolfini skulle ha skjutits av ett fan som var missnöjd med slutet på Sopranos. You could have fooled me, konstigare saker har ju hänt. De skriver även om "Asthmatic Child Tired of Hearing List of Famous Asthmatics". Besök www.theonion.com för andra mycket viktiga händelser denna vecka i USA.

Förövrigt är det 400 grader här i New York. Därför tänkte jag åka på utflykt till Rockaway Beach imorgon. Borde egentligen plugga men jag borde bada också. Hade velat löpa därute men nu har knäet (eller Franco*) verkligen visat sitt fula nylle. N har gett mig löpförbud och jag ska verkligen försöka att låta bli att springa. Igår hoppade jag studsmatta istället. Det var kul. Jag kände mig som 12 år igen.

Såg att min gissning på invånarantalet i USA var lite galet. Jag hade missat sisådär 60 miljoner människor. Det officiella invånarantalet i USA är idag 302,273,365 enligt the US Census Bureau. Hjälp. Så många plastpåsar.

Ikväll kanske jag åker ner till China Town för att se om jag kan få bord på ett gammalt favoritställe som har fantastisk vietnamesisk mat. Räknar dock med att det kommer att vara packat med folk fredagkvällen till ära.

Ska försöka ta lite bättre bilder i helgen. Har mest suttit på biblioteket under dagarna vilket inte ger skönare utsikt än en ljusblå yankee-keps i läsbåset framför mig.

See you later folks!

* copyright Runners High

Institutionen Starbucks och plastpåsar

Folk i det här landet älskar verkligen sitt Starbucks. Det spelar ingen roll var i stan man befinner sig (eller i landet för den delen), gå in på en Starbucks och plötsligt står du i kö. I USA sysslar man inte med kö. Det är en företeelese för nordeuropeer. Därför är det här med Starbucks ganska fascinerande. På McDonkan kan ingen tänka sig att vänta längre än 1 minuter på sin mat, på Domino's Pizza på sin höjd 2, 07 min. Oavsett vilken matkedja det handlar om så ska det gå fort, fort, fort. Därför är det för mig ett mysterium hur amerikanerna kan acceptera att stå i kö i 20 minuter på morgonen för att få sin tall/grande mocca tjocca latte. Det är ju inte så att det inte finns andra kaffeställen. Oftast är de tomma om det finns en Starbucks i närheten. Och deras kaffe är inte så speciellt. Jag har prövat och jämfört. Snacka om varumärkesindoktinering.

I en bättre värld kanske det hade kunnat vara den etiska hållningen som lockar. Starbucks sägs ju ha varit tidiga med att värna om miljön och erbjuder sojamjölk till sitt fair trade-kaffe. Yeah, right! Gå in på en Starbucks och det tar typ en sekund att upptäcka att miljötänket åker rakt ner i Sverker Olofssons soptunna. Muffins serveras i en papperspåse, kaffet i pappersmugg med plastlock och såntdär pappersskydd för att man inte ska bränna sig. Plus att alla smaksättare som t ex socker kommer inpackade. De sliskiga kaffedrinkarna serveras i stora plastmuggar med lock och sugrör. Detta oavsett om du ska äta där eller ta med. Hur många förpackningar det går åt dagligen och var de tar vägen efter användning vill jag inte ens tänka på.

Detta leder mig in på nästa mycket underliga amerikanska fenomen. Påsen. Igår var jag och handlade mat på den mest fantastiska mataffär jag någonsin besökt, Fairway. Jag har iofs varit på ett liknande ställe i San Francisco men Fairway var något alldelens speciellt. De har typ allt man kan tänka sig i matform, nästan alla produkter är ekologiska och smakar fantastiskt. Dessutom är det mycket billigare än Whole Foods Markets som är en lyxmatkedja för folk med stålar. Jag handlade mat som i praktiken skulle ha fyllt 1, 5 påse. Jag gick därifrån med 10 påsar! Eftersom att man inte får packa själv så har man liksom ingen kontroll över själva pås-proceduren. För det första så dubblar de påsarna eftersom att de från början är så tunna att de inte skulle hålla för ett mjölkpaket. Sen packar de alla varor för sig så att grönsakerna är i en påse, osten i en påse, tvättmedlet i en påse osv. Till saken hör att detta verkar vara ett allmänt fenomen. Allt ska packas i typ 100 påsar. Om man lite snällt säger att man inte behöver en påse så tittar de på en med blicken: WHY? ARE YOU A COMMUNIST?

Eftersom att jag lider av mattekomplex så törs jag mig inte på någon beräkning av hur många påsar som är i omlopp i USA dagligen. USA har ca 240 miljoner invånare, 200 miljoner kanske handlar 2 ggr per dag vilket kan betyda 5-10 påsar per person. Med tanke på att man inte får dricka sprit på allmän plats och de som väljer att göra det måste täcka flaskan med, tada, en påse, så går det ju åt några miljoner påsar bara på det. Det blir typ trillioner påsar som är i omlopp, PER DAG! Jag har fått nog av påsar. Tygpåse is the new black.

När jag ändå är igång. Vad är grejen med att alla AC's måste vara uppskruvade till max överallt. Min kroppstemperatur blir helt schitzo. Isvak. Bastu. Isvak. Bastu. Isvak. Hurra för receptfria förkylningsmediciner som kan bota min onda hals på en timme. Got to go!

Welcome to the USA

OH-MY-GOD! Att springa i Central P måste vara varje löpares dröm. Horder av folk som cyklar, löper, allmänsportar klockan sex på morgonen. Själv blir jag lite distraherad av alla cyklister som åker förbi eftersom att jag tror att ALLA är Lance Armstrong. Kvinnan vars lägenhet jag ska bo i berättade att det tydligen pågår ett krig mellan cyklisterna och hundägarna som huserar i Central Park. Det hela börjar bli ganska hetsigt och har nått medierna. I'll Sue Ya! No, I'll sue you! No, I'll sue you...AND your dog!

Igår var jag och fixade bibliotekskort på Columbia universitetets campus. Det var precis så pompöst och amerikanskt man kan tänka sig. Samtidigt så är det något med själva miljön som gör att man känner sig lite bättre än vad man faktiskt är. Lite mer motiverad. Hur motiverad man blir på Frescati kan ni läsa på den fantastiska bloggen Hinseberg.

Idag är det Independence Day. Det blir sjukt många raketer och kanske lite parad. Själv ska jag flytta till Washington Hights idag. Var där igår och rekade läget. Lite rufft och högljutt men trevligt ändå. Tänkte lära känna området bättre idag. Nu ska jag ta en repa till Central Park. Klockan är nästan 07.oo.

Tick tack, jet lag

Klockan är just nu 05.40 och jag försöker tvinga mig att sova. Det går sådär. För att inte uppfattas som en total luna så har jag bestämt mig för att jag inte får gå ut och träna innan klockan 06.00. Det är iofs skönt med denna nyvunna morgonenergi men nån måtta får det vara med präktigheten. Sen blir det en gigantisk amerikansk frukost. Later dudes.

Hammarby – ett kattlag

Min kärleks farfar är för härlig. Igår när vi var och hälsade på kom vi in på ämnet katt vs. hund. Han tycker att katter är pest. De är opålitliga, dödar smådjur och har binnikemask. De kan till och med döda bebisar (om de vill) påstår han. Hunden däremot är ett pålitligt, stabilt djur som kommer att vara din vän till slutet. Farfar är lurig och smart, han gillar att retas. Lite som en katt.

När vi skulle åka från farfar ser jag att det hänger jättefina plastgalgar från 50-talet i hallen. En är grön. Farfar tycker givetvis att jag ska ha den gröna galgen och jag säger att det passar ju bra eftersom att grönt är min bästa färg. Grönt är sommar, skog och Hammarby. Farfar håller själv på IFK Malmö och kommer fram till att Hammarby inte är något annat än “ett kattlag”. Jag som älskar katter måste ta det som en komplimang. Katter är smidiga, snabba, fria och äter gärna gnagare till middag. På onsdag kommer katterna att kalasa färsk sundsfisk på Olympia.

Nu måste jag packa och springa. See you in America.